- två har blivit tre

… är väl ändå inte ärftligt? Jag själv är ju född för tidigt så om jag ska följa exakt samma mönster innebär det att den lille bör komma ut typ nu. Igår. Kanske imorgon. Tanken på att inte behöva gå över tiden är ju så lockande att jag dreglar, men det betyder egentligen inte att jag vill att den lilla ska komma nu. Om jag får bestämma (vilket jag självklart inte får) så skulle jag välja att den lille kommer ut när det är sagt att den ska. Åtminstone efter den 15:e, så att jag får vara med på studenten. Helst inte innan så jag slipper allt krångel med försäkringskassan. Jag gillar att jag framställer mig själv till att vara den mest själviska/kontrollerande människa som vandrat i ett par skor… Men det skiter jag fullkomligt i för jag kommer inte ens i mina skor utan att snöra upp till fetingbredd. Så stoppa upp dina åsikter om det hela i stjärten och håll tyst.

Nej, nu ska jag fortsätta tjura någon annanstans. Jag är lite grinig idag. Fortskridande sömnlöshet har den effekten på mig. Det är nu jag egentligen ska ha en lång utläggning om hur värt allt det är, men det är underförstått. Så, nu ska jag ta mina Ballerina-kex och min kaffemugg och mysa upp mig i kontorsstolen. Lyssna på traktorerna (eller vad det är som överröstar fågelkvittret) och bara vara ett litet tag. Kanske planera att någon gång inom kort packa den där mamma-BB-väskan. Hittills har jag lagt i två stycken BURN energidryck och alla Elvis-plattor.

En tjock tös, 34+6

Det är banne mig fullkomligt fascinerande att jag är vaken. Jag skyller på hockeyn. Vilken inte alls ser särskilt bra ut för tillfället. Det är ju f a k t i s k t inget fel på ett VM-silver, men man behöver samtidigt inte uppskatta det heller för den delen. För att bespara LillaBus från barnförbjuden mundiarré har jag dock plockat upp datorn – så att allt fokus inte är på TV’n. (Vill dessutom gärna behålla mina hockeyrättigheter till hösten så det gäller att spara på krutet). Samtidigt som vi förlorar årets VM-final passar jag på att känna mig lite stolt över att jag är vaken efter klockan tio. Misstänker starkt att det inte kommer att vara värt det imorgon, men i alla fall.

Det här med sömn är ju faktiskt väldigt överskattat. Åtminstone nattetid om LillaBus får bestämma. Den där lilla rumpan alltså – den trycks uppåt konstant. Måste vara en rejäl liten putrumpa på odling därinne. Ganska så gulligt att se hur en liten rumpa dyker upp på magen, men sådär mitt i natten är det lätt att glömma bort. Att det är gulligt alltså. Nåväl, har ju faktiskt fått mig någon timme sömn mitt på dagen så jag ska inte klaga. Nu är det ju dessutom ingen tid alls kvar. Den lilla är ju här om bara några veckor. Så – bråka på lilla vän, bara du mår bra och kommer ut till oss snart för vi längtar liksom efter dig. Tokmycket.

En tjock tös, 34+3

Vad skriver man på en sådan egentligen? Vi kände oss duktigt förvirrade kan jag erkänna. Vi vet ju inte hur vi vill ha det eftersom vi aldrig har befunnit oss i en liknande situation innan. Vem vet hur jag reagerar eller vad jag kommer vilja då? Så jag hoppas att ”vi får ta det som det kommer” duger bra som svar på alla deras frågor. Duktig var jag dock och förvarnade dem om mitt trevliga humör, det vill säga risken för explosiv mundiarré. Då kan de i alla fall inte klaga på att jag inte förvarande dem…

I övrigt fick vi lyssna på bebis och få magen mätt. Det är alltid lika skönt att få komma dit och höra de underbara orden om hur bra allt är.

En tjock tös, 34+0

Jag har nämligen lyckats förlägga mina. Kan inte för mitt liv förstå vart de tagit vägen, om de inte försvunnit rakt in i benen såklart. Tyckte bestämt att jag skymtade till dem under morgonen, men det kan ha varit en synvilla. Om ni ser dem får ni gärna se till, de är saknade. Benen ser överjäkligt feta ut utan di där knölarna. Kan i och för sig lika mycket bero på att jag ikväll, enligt vågen, kunde konstatera att jag gått upp 18 kilo sedan start. Typ en halv människa, eller ja, en halv väldigt liten människa i alla fall. Den enkla matematiken, (eftersom kvinnor i genomsnitt spurtar iväg ett halvt kilo i veckan de sista veckorna), säger mig att jag kommer nå upp över de ljuvliga 20 innan det här är klart. Strålande. Precis vad jag hade hoppats på.

Idag sa dock en på jobbet till mig att jag var tokfin till trots för att vara så stor. Vidare fick jag höra att jag alltså inte skulle se överjävlig ut som tjock-på-riktigt, vilket kunde vara bra att veta eftersom de flesta aldrig blir av med sin babyvikt. Say what? Jag hade lust att svara att personen i fråga var dum-på-riktigt och att de flesta inte överlever ett möte med min högerkrok (i min fantasi). Men jag lät bli och log stort. Personen i fråga hade en godispåse på sitt skrivbord.

En tjock tös, 33+5

- och gå på diverse utflykter, det är minsann fint som snus! Alla som känner mig vet att jag är bland det lataste som finns att återfinna på denna planet. Motion för mig kan likställas med den ansträngning det krävs att byta TV-kanal, särskilt om dosan ligger långt bort. Då blir det sällan kanalbyte. Inför fjolårets bröllop var planen att bli riktigt smärt och fin, detta sköt jag dock upp till veckorna precis innan. Tack vare nutrilett blev magen lagom slät och klänningen satt perfekt. Det firade jag med flertalet hamburgare. Ni förstår säkert kontentan av det hela. Jag är ingen motions- eller promenadmänniska.

Konstigt nog, ju större och otympligare jag har blivit, så har mitt behov av att röra på sig ökat. I helgen fick det vara nog. Jag behövde komma ut och förslog således en väldigt förvånad make en tur ner till Kattrumpan. Det är typ 200 meter dit och kändes alldeles lagom. Väl där så liksom fortsatte vi bara att gå och gå – helt underbart ju! Kvarnholmen är ju riktigt vackert så här års! Så dagen efter så blev det lite en favorit i repris. Vi höll igång i några timmar och avverkade både Kalmar slott och Kalmar Konstmuseum. Så det är tydligen min i-åttonde-månaden-grej. Det här med att promenera. Personligen så misstänker jag att det kan vara någon slags allergisk reaktion. Mot att jag inte får renovera och stöka som jag vanligt gör. Kan även hända att jag nu varit i från rödvinet så pass länge att jag förvandlats till en hurtigbulle. Fast det vore ju fruktansvärt! Vad kommer efter det? Rosa easy-tone skor? Hujedamig!

En tjock tös, 33+4