… är väl ändå inte ärftligt? Jag själv är ju född för tidigt så om jag ska följa exakt samma mönster innebär det att den lille bör komma ut typ nu. Igår. Kanske imorgon. Tanken på att inte behöva gå över tiden är ju så lockande att jag dreglar, men det betyder egentligen inte att jag vill att den lilla ska komma nu. Om jag får bestämma (vilket jag självklart inte får) så skulle jag välja att den lille kommer ut när det är sagt att den ska. Åtminstone efter den 15:e, så att jag får vara med på studenten. Helst inte innan så jag slipper allt krångel med försäkringskassan. Jag gillar att jag framställer mig själv till att vara den mest själviska/kontrollerande människa som vandrat i ett par skor… Men det skiter jag fullkomligt i för jag kommer inte ens i mina skor utan att snöra upp till fetingbredd. Så stoppa upp dina åsikter om det hela i stjärten och håll tyst.
Nej, nu ska jag fortsätta tjura någon annanstans. Jag är lite grinig idag. Fortskridande sömnlöshet har den effekten på mig. Det är nu jag egentligen ska ha en lång utläggning om hur värt allt det är, men det är underförstått. Så, nu ska jag ta mina Ballerina-kex och min kaffemugg och mysa upp mig i kontorsstolen. Lyssna på traktorerna (eller vad det är som överröstar fågelkvittret) och bara vara ett litet tag. Kanske planera att någon gång inom kort packa den där mamma-BB-väskan. Hittills har jag lagt i två stycken BURN energidryck och alla Elvis-plattor.
En tjock tös, 34+6
Haha =D
Om den kommer typ exakt ett år efter så är jag nöjd – då är den helt i tid
Frida! Jag drömde om dig i natt
Jag minns inte så mycket men jag minns att jag konstaterade att er bebis kommer typ exakt ett år efter ni gifte er 