Det här med att promenera

- och gå på diverse utflykter, det är minsann fint som snus! Alla som känner mig vet att jag är bland det lataste som finns att återfinna på denna planet. Motion för mig kan likställas med den ansträngning det krävs att byta TV-kanal, särskilt om dosan ligger långt bort. Då blir det sällan kanalbyte. Inför fjolårets bröllop var planen att bli riktigt smärt och fin, detta sköt jag dock upp till veckorna precis innan. Tack vare nutrilett blev magen lagom slät och klänningen satt perfekt. Det firade jag med flertalet hamburgare. Ni förstår säkert kontentan av det hela. Jag är ingen motions- eller promenadmänniska.

Konstigt nog, ju större och otympligare jag har blivit, så har mitt behov av att röra på sig ökat. I helgen fick det vara nog. Jag behövde komma ut och förslog således en väldigt förvånad make en tur ner till Kattrumpan. Det är typ 200 meter dit och kändes alldeles lagom. Väl där så liksom fortsatte vi bara att gå och gå – helt underbart ju! Kvarnholmen är ju riktigt vackert så här års! Så dagen efter så blev det lite en favorit i repris. Vi höll igång i några timmar och avverkade både Kalmar slott och Kalmar Konstmuseum. Så det är tydligen min i-åttonde-månaden-grej. Det här med att promenera. Personligen så misstänker jag att det kan vara någon slags allergisk reaktion. Mot att jag inte får renovera och stöka som jag vanligt gör. Kan även hända att jag nu varit i från rödvinet så pass länge att jag förvandlats till en hurtigbulle. Fast det vore ju fruktansvärt! Vad kommer efter det? Rosa easy-tone skor? Hujedamig!

En tjock tös, 33+4