Det är banne mig fullkomligt fascinerande att jag är vaken. Jag skyller på hockeyn. Vilken inte alls ser särskilt bra ut för tillfället. Det är ju f a k t i s k t inget fel på ett VM-silver, men man behöver samtidigt inte uppskatta det heller för den delen. För att bespara LillaBus från barnförbjuden mundiarré har jag dock plockat upp datorn – så att allt fokus inte är på TV’n. (Vill dessutom gärna behålla mina hockeyrättigheter till hösten så det gäller att spara på krutet). Samtidigt som vi förlorar årets VM-final passar jag på att känna mig lite stolt över att jag är vaken efter klockan tio. Misstänker starkt att det inte kommer att vara värt det imorgon, men i alla fall.
Det här med sömn är ju faktiskt väldigt överskattat. Åtminstone nattetid om LillaBus får bestämma. Den där lilla rumpan alltså – den trycks uppåt konstant. Måste vara en rejäl liten putrumpa på odling därinne. Ganska så gulligt att se hur en liten rumpa dyker upp på magen, men sådär mitt i natten är det lätt att glömma bort. Att det är gulligt alltså. Nåväl, har ju faktiskt fått mig någon timme sömn mitt på dagen så jag ska inte klaga. Nu är det ju dessutom ingen tid alls kvar. Den lilla är ju här om bara några veckor. Så – bråka på lilla vän, bara du mår bra och kommer ut till oss snart för vi längtar liksom efter dig. Tokmycket.
En tjock tös, 34+3
Leave a Reply