- två har blivit tre

… vakna klockan fyra på morgonen och gråta ögonen ur sig till Water for Elephants. Nog för att jag alltid haft nära till gråten när det kommer till böcker och film – men nu har jag nog slagit rekord. Att vara gravid och titta på en film med tydligt innehåll av djurplågeri är inte att rekommendera. Ej heller att vakna klockan fyra på morgonen. Nu när det är dags för dagens första lektion är man ju redo för att sova middag…

En tjock tös, 38+4

Det är minsann så FrökenFräkens dag ser ut. Nackdelen, men även fördelen, med att städa varje dag är att det inte är så mycket att göra. Men, med tanke på hur fort det blir dammigt här – och hur lång tid allt tar för mig numera – så har jag nog att göra hela dagen.

Första tvätten är i maskinen, morgondisken diskad, köket rengjort och kylskåpet omorganiserat. Nu har jag stannat upp för att dricka en kopp hallonblad, men efter det ska jag ta tag i mitt nattduksbord. Det lär bli spännande. Vet inte om jag någonsin tömt det. Vet inte ens om det går att öppna, det har ju blivit mer av en vad-ska-jag-göra-med-dig-förvaring. Men eftersom jag inte saknat något däri så bör jag kunna slänga allt. Det gillar jag. Att slänga saker alltså. För nu behöver jag all plats jag kan få i mitt nattduksbord, det kommer ju bli lite av en mjölkstation om de får som de vill därinne på BB.Jag har minsann förstått att det krävs en hel del skit för att vårda sina spenor.

Efter att mjölkstationen kommit på plats tänkte jag ta ytterligare tag med garderoben/förrådet. Jag hann med en hel del häromdagen, men det finns alltid mer att organisera. Fördelen med att göra det själv är att man kan slänga så mycket mer. Min huvudregel: har man inte använt det på ett år och ej heller saknat det så ryker det. Fort som fan. Som ett plåster.

Vill ni veta något roligt? Barnmorskan igår ordinerade stödstrumpor. Som seriöst tog maken fem minuter att få på mina fötter i morse. Kul. Sedan passade hon på att skrämma livet ur mig genom att meddela att jag bär på en gigantbebis. FYRA kilo sa hon att den lille väger. Och då ligger jag inte ens över kurvan, jag ligger precis över mitten av den. Inget mer godis här inte. Den lille får med andra ord gärna komma ut nu. Så att bebis inte växer mer och Tomas slipper vara den som klär på mig strumpor på morgonen…. Nåväl, städa var det ja…

En tjock tös, 38+1

Jag har aldrig tuggat såhär mycket tuggummi. Eller stoppat munnen full med allt jag kan hitta, i matväg då förstås. Än så länge har jag inte börjat rulla ihop pappersbitar för att lägga under läppen. Men jag har väl svalt en ask muffins vid det här laget och tuggat upp en påse Extra. Sedan i morse alltså.

Det hela startade när jag kom hem igår eftermiddag. Något fattades mig. Något att lägga in under läppen, som sticker till lite sådär mysigt. Jag är ju faktiskt storsnusarnas storsnusare. När vi bestämde oss för att bli gravida började jag proppa i mig vitaminer och tillskott så att det växte ur öronen samtidigt som jag skiljdes från rödvinet mitt. När vi fick bekräftat att vi lyckats fick jag även skiljas från mitt nikotin. Det var enklare än jag trott. Kanske eftersom jag egentligen inte behövde sluta snusa, det finns ju flertalet underbara nikotinfria alternativ.

Planen var enkel. Snusa Onico tills bebis är född och färdigmatad och därefter återgå till mitt underbara General. Aldrig i helvete att jag skulle sluta helt. Snus är ju faktiskt bland det bästa som har hänt mig. Jag älskar doften av en nyöppnad dosa, känslan av en perfekt tillpuffad prilla och den där obeskrivligt goa känslan under läppen när de tu möts. Kärlek helt enkelt. Men tydligen har jag drabbats av tillfällig sinnesförvirring nu när jag bestämt mig för att säga adios för alltid. Jag har nämligen räknat ut att jag gör av med ungefär en tusing i månaden på snus. Så nu när min inkomst sänks oacceptabelt mycket i samband med mammaledighet – well, då måste man ju dra in på saker. Efter att ha vridit och vänt på det hela så blir liksom Onico en sådan utgift jag inte kan försvara. Det är pengar jag istället borde lägga undan varje månad. Spara till LillaBus.

Gud vad det suger att bli vuxen. När LillaBus är född tänker jag banne mig svepa en flaska vin och röka en limpa cigaretter. I ren trots. Det kommer ju inte att ske, men det är skönt att åtminstone låtsas lite inför sig själv.

En tjock tös, 37+6

Snart är långledigheten över, och tur är väl det. Här finns minsann inget kvar att göra… I förrgår hittade vi nämligen det absolut sista som behövdes, 2 amningstoppar och flera engångs-skötbordsunderlägg. Så nu är även min och Tomas väska till BB så gott som packad. Har till på köpet fått mig en ren och fin uteplats. Min poäng är att vi är redo, men eftersom ingen bebis är på väg riktigt ännu så kommer det att bli skönt att återgå till jobbet.

Nackdelen med att återvända till jobbet är att jag inte riktigt kommer i mina skor längre. Utöver ett par fula flip-flops och ett par Foppa-tofflor så är jag helt utan skor. Men det kommer bli intressant, är ju faktiskt bara två veckor kvar nu. Sedan blir det sommarlov och bebis. Ingen direkt långledighet för min del eftersom jag börjar jobba i augusti lite smått igen – men majoritetsmässigt kommer jag ju att vara hemma i alla fall Som jag längtar! Jag börjar faktiskt bli lite smått otålig, tycker minsann att bebis kan komma på studs. Helt okej, gärna idag.

Igår hade vi förmodligen världens största otålighetsdag. Man blir ju lite smått tokig av att vara långledig. Som tur är så kom vi på massor med saker att sysselsätta oss med. Som att promenera ut över Varvsholmen. Galet vackert! Får nog bli en promenad ut dit ikväll också, efter att vi ätit våra Club Sandwich och druckit galet goda drinkar ute i solen. Förresten! Idag har jag inte snusat alls! Sedan vi blev gravida så har vi ju övergått till nikotinfria alternativ och det har fungerat superbra. Men – jag har övervägt det tandläkaren sagt och bestämt mig för att försöka. Så, idag har det inte blivit något snus och än så länge känns det okej. Hittills.

En tjock tös, 37+4