|
|
Är inte gravida kvinnor förunnat. Jag skämtar inte. Jag börjar få stora svårigheter med att knyta mina Converse. Det är en stor sak i vägen som gör det svårt att böja sig både ner och fram. Jag når inte. Med lite vilja skulle jag självklart nå, men eftersom det tar emot och gör lite ont så är det ju ett öde jag gärna inte utmanar. Förutom varje morgon då. Att inte använda Converse nu när våren äntligen är här är ju ingen valmöjlighet. Jag har spenderat vintern med att tjura över att det är för kallt att ha dem på sig. Vad är det för mening med att ha 14 varianter om man inte kan använda dem efter humör? Nu är det vår, vår innebär Converse. Frida har således Converse på sig oavsett problematik att få på sig dessa. Om så Tomas måste lära sig att snöra fast dem på min fot så som jag vill ha dem… För kom igen, jag kommer ju knappast bli mindre. Tvärtom.
En tjock tös, 26+5
Nej, någon söndagsrock har jag inte fått. Men ack en whiskey.
Idag har det varit måndag och för en gångs skull var det verkligen en måndag som förtjänar veckodagens usla rykte. Helt slut lunkade jag hem ifrån jobb med som enda mål att få sjunka ner och självdö i soffan. Märk min förvåning när jag dök upp hemma och där i köket stod en vas med tulpaner och två kort. Efter en skattjakt i lägenheten hittade jag sedan en flaska whiskey i en byrå.
Graviditet innebär ibland humorsvängningar. Och ikväll förstod jag lite mer om hur detta är. För jag har nog aldrig varit med om en så snabb vändning från nere till uppe. Åter glad i hågen blev det mys och underbart god mat. Hon är förbaskat bra, min fru.
Vi är för övrigt inne i vecka 27 nu. Vi har alltså kommit in i graviditetens tredje och sista tredjedel! Vart tog tiden vägen? Tyckte vi nyss plussade. Men iofs, fick jag bestämma så får barnet gärna anlända redan nu. Vill så gärna lära känna den lille knodden.
En gladlynt make, 26+4
Idag var det åter dags för lite fotografi. Dagen till ära blev det lite polaroid-tema på bilderna!
Fotografiska maken, 26+2
Jag har tillfångatagit ett garderobsmonster! En mus? En orm? En Dunderklump? Oavsett art är det tryggt inlåst och alla hål ut säkert igenstängda. Problemet är dock att rackaren bl.a. håller mitt tvättställ och mitt strykjärn som gisslan. Det tåls att tillägga att jag normalt sätt inte är särskild skrämd över vare sig möss eller ormar. Men efter att ha tittar alldeles för mycket på Animal Planet och det där sabla programmet om giftormar som tar sig in genom ventilationen i Australien… Och ja, jag är fullkomligt på det klara med att jag inte bor i Australien och att det troligen är pappersåtervinningen som prasslar. Men – gravid kvinna ensam hemma med ett garderobsmonster. Isch. Well, need I say more?
En tjock tös, 26+1
Måtte vara graviditet. Finns det något som slår det månne? Har svårt att tänka mig det. När man har en bulle på jäsning så är man till att börja med lite svullen och blir allmänt tjockare-by-the-hour. Att hitta sin nya tyngdpunkt när man försöker ta sig upp ur soffan eller sängen kan i sig ibland även det te sig som en utmaning för den gravida Frida. Kommentarer på hur tjock man blivit kan stundom göra en jätteglad, stundom jätteledsen. Det saknas fullkomlig logik. En notis i tidningen om hur lilla Hulda fått 25 meter längre att gå till busshållplatsen kan oavkortat leda till hysterisk gråtattack och långa utläggningar om världens orättvisor. I det stora hela så måste jag ändå säga att jag gillar’t. Ända fram till den stund då det blev uppenbart, inte bara för mig själv utan resten av min omgivning, att jag drabbats av foglossning. Att nätterna, som resultat av detta i kombination med fotbollsträning mitt i natten för den lille, blivit otroligt mycket mer sömnlösa ser jag som en bonus inför det som komma ska. Det är väl inte meningen att jag ska vara utvilad inför de stundande åren utan sammanhängande och tillräcklig sömn?
Jag är lite extra gnällig idag. Jag är extra tjock, har ganska ont och upptäckte precis att dubbelhakan, som nyligen joinat kalaset, numera ställer upp för att posera ur otaliga vinklar tillsammans med äppelsvullna kinder. Vilket är helt okej. Det är bara det att tiden går så långsamt och jag längtar något alldeles förfärligt efter lillfisen. Kan det inte vara juni snart eller? Typ imorgon?
En tjock tös, 25+4
Idag har varit en sådan där underbart härlig dag. Fick finbesök från Gotland av Erica och hennes Johan, som varit uppe i Kalmar över dagen. Så himla mysigt och träffas och oerhört roligt med massa bebispratande. Jag kan inte låta bli att tycka att det är helt otroligt att vi två ska ha barn ungefär samtidigt. Det är underbart. Det var ju det vi sa när vi var fjorton. Sådant sammanträffande att det blev just så! Det är alltid skönt att höra att man inte är ensam i sina tokerier och humörsvängningar. Åh söjta som di är så hade di med sig både salmbärssylt och mängder av kalkstensdrömmar. Så att man blir rörd ända långt in i själen. Så himla härlig eftermiddag/afton helt enkelt!
En tjock tös, 24+6
Det var faktiskt precis vad det blev – bättre än förväntat. Jag var ju lite smått nervös inför att gå på föräldraträff igen, kanske mest orolig över att behöva känna mig oförberedd igen över något nytt jag inte tänkt på. Som att koka napparna. På frågan vem som gör det så blir svaret tydligen alla. Men det blev inte alls så! Tomas hämtade mig i Torsås efter en intervju han gjort och så körde vi raka vägen till Kalmar där det blev mumsig semla med kaffe på lasarettets café. Mätt och belåten begav vi oss till föräldraträffen där det genast visade sig att barnmorskan var sjuk. Vi tillbringade istället tiden med att lära känna varandra lite bättre och skratta en himla massa.
Det var riktigt trevligt! Till på köpet fick jag reda på att anledningen till att jag inte blivit kallad till v.25 samtal tydligen är för att min barnmorska har bytt distrikt. Tycker visserligen att det är information som bör komma direkt från MVC och inte en annan blivande mamma, men jag är väldigt tacksam över informationen. Ringde dit idag och de tyckte ju att ja det är ju lite tråkigt men sånt som händer att de missat att informera oss. Huvudsaken är att jag fick en ny tid – en som varken jag eller Tomas kan på. Men de hade inga andra och det var superviktigt att jag kom in snarast, så vad gör man? Ja, man ler stort och tackar ödmjukast.
En tjock tös, 24+6
Helg har kommit att förknippas med foto! Så också denna helg. Förutom helgmys passade vi även på att ta en skön promenad i vårsolen. Nu när kommunen varit ute och sopat bort all grus på gatorna är våren verkligen här.
Fotografiska maken, 24+3
Skötväskan inhandlad och fylld med bra-att-ha-saker. Det är förvisso en 16 veckor kvar innan barnet ska anlända. Men på vår föräldraträff i tisdags påpekade barnmorskan att barn kan födas så tidigt som i vecka 24 och att det är vårt ansvar att vara förberedda. Det var kanske inte menat som en varning även om hon lät väldigt hotfull. Så vi kände att det minsann inte kan skada att äga en färdig väska med allt som kan tänkas behövas, om så bara för att kunna tillhöra ”de förberedda” på nästa träff.
Så detta, kära läsare, är vad ni kommer se mig och Frida ha över axeln när vi springer runt på skötrumstoaletter under det närmsta året. Alltid redo.
-
-
Variant 1
-
-
Variant 2
-
-
Variant 3
Fotografiska maken, 24+2
Glöm Yoga-mattor och Ipads, årets julklapp är och kommer alltid att bli hemmadopplermaskinen! Denna makalösa lilla maskin drivs av 9 volt och levererar stormbyar med förundran.
Det är alltså en liten maskin som gör att man kan lyssna på en växande bebis hjärtljud. Och, men lite sladdexercis, spela in detta underbara ljud på datorn. Tyvärr går det inte ladda upp wav-filer på bloggen. Så vill man höra får man be om ett mejl så ordnar vi det på den vägen.
Men det låter typ som pfomp, pfomp,pfomp,pfomp,pfomp,pfomp. 156 gånger i minuten 
Lyssnande maken, 24+1
|
|
