Jag är faktiskt förvirrad på riktigt. Kan för mitt liv inte förstå hur tiden har gått så fort. Jag gillar det, samtidigt som jag tycker att det är lite skrämmande. Men jag antar att det är helt normalt att bli lite småskraj såhär på slutet. När det är så nära. Att jag mer eller mindre inte sovit sedan i fredags spelar helt klart in för att göra mig lite mindre stabil och lite mer tokig. Sömn och jag verkar ha tagit ut skilsmässa. Extra irriterande blir det när alla påminner en om hur mycket man ska vila och sova nu för tiden, och hur extremt viktigt det är. Jaha – men om det inte går då?
Det får bli dagens samtalsämne idag när vi ska besöka barnmorskan. Har på en vecka lyckats samla på mig en hel påse med symptom som jag inte gillar. Det är inte det att de inte varit där förut, men i så mild utsträckning att jag inte riktigt känt för att klaga över det. Men nu har jag nått min gräns. Märkligt svullen, märkligt plötsligt-tjock, märklig smärta i övre buken, märklig ihållande huvudvärk och märkliga synrubbningar – ljuvligt! Jag hoppas på att hon har något slags piller som gör att jag får sova. Om så bara några timmar. Det är så mycket svårare att vara genuint glad utan sömn och jag tycker om att vara glad. Det gör att allt känns så mycket enklare.
En tjock tös, 39+0
Tack för visad omtanke
Beror troligtvis på sömnbrist. Blir det dock värre eller håller i sig skulle jag vända mig direkt till förlossningen, så nu håller vi tummarna för att det avstannar och att natten erbjuder sömn. Hoppas går ju
Oj! Hade jag varit du hade jag kollat upp den genast! Jag fick liknande kring vecka 37 med min första som då hade byggt på sig ett par veckor, hade dock inget flimmer för ögonen. Men de kom fram till att det var havandeskapsförgiftning så jag blev inlagd på direkten. Jättefarligt att gå omkring med så kolla så att de kan utesluta det! Hoppas för din skull att det inte är det för det är inte roligt alls och sen är det ju ganska så farligt också. Lycka till!