Nej då, inte så farligt. Jag har ju varit korthårigare. Efter väldigt långt övervägande tog jag alltså mitt förstånd till fånga och kapade av mig håret. Det föll ju ändå sönder av sig självt så valet var ju kanske relativt enkelt. Många beskriver graviditeten som en av de bästa saker som någonsin hänt deras hår. Jag är ytterst tveksam till detta. Visserligen växer det fortare och blir en aning tjockare – men det behöver inte betyda något särskilt vackert. Tro mig. För att toppa detta så har jag även varit tvungen att inse att det här med att färga håret inte riktigt fungerar längre. Inte på grund av kemikalier, inte ens det kan få mig att avstå från svart och skinande hår, utan det vägrar helt enkelt sätta sig. Färgen bara rinner ur. Den tvättas bort som om det vore en toning. Vilket suger. Så, jag lydde min frisör och kastade nyss i en brun nyans. Även den lär väl kanske rinna ur, men eftersom den är närmre min naturliga hårfärg så kommer det åtminstone att se mindre zebra ut. Sammanfattningsvis: jag har inte bara kort hår numera, det är också brunt- samma färg som avföring med andra ord. Tur att jag är naturligt het i allt. Ptff.
En tjock tös, 21+1
Leave a Reply