Är det okej att fullkomligt skrika äntligen? Som jag har väntat på det ögonblicket! Men ändå så tog det mig med fullkomlig överraskning. I flera veckors tid nu har jag vant mig vid en massa fladder, små fjärilar som hoppar omkring i magen. Vilket i sig har varit helt underbart, men jag har ändå längtat efter en riktig spark. En sådan som verkligen känns som en spark. Igår kväll kom den, följd av en till – följd av flera till. Sedan dess har det fortsatt, och det är helt magiskt. Bästa känslan någonsin.
En tjock tös, 20+6
Leave a Reply