Arkiv

Lite nervös kanske…

Imorgon är det dags. Det är då det händer. Första gången som vi ska få se lilla knodden. Det är lite blandade känslor över det hela, jag är både överlycklig och vettskrämd. Framför allt vettskrämd. Tänk om knodd inte mår bra? Den där lilla spelevinken som jag redan kommit till att älska. Låt oss vara ärliga, det är ju inte riktigt för vem som helst som jag skulle ge upp rödvin och nikotin.  Jag är lite rädd inför morgondagen med andra ord, fast samtidigt så längtar jag något alldeles fanatiskt! Jag ska få se knodden! Få bekräftat att det inte bara är mina tarmar som spelar tamburin därinne, utan att en liten knodd just har joinat orkestern.

En tjock tös, 11 + 6

Det overkliga…

Jag har nog lite svårt att förstå, det här med att det är en liten människan som växer sig vild och stark inom mig. En riktigt liten människa. Det är så pass tidigt i graviditeten att det fortfarande känns väldigt overkligt. Att magen är lite större än vanligt kan ju lika gärna bero på ändrad kost som något annat. Jag har ju ätit mycket choklad. Så det känns overkligt, samtidigt väldigt verkligt. Jag längtar. Jag längtar efter så mycket, har satt upp många delmål som alla leder fram till den dag då knodden är redo för världen. Det är vackert.

Vi spenderade helgen i Stockholm. På hotellet passade vi på att knäppa första gravid-mage-bilden. Det var mysigt. Det var framför allt skönt att komma iväg en liten stund tillsammans. Inte bara för att få vara tillsammans utan även för att slippa vardagen och allt annat här hemma. Som landstinget. Jag har ingen kärlek alls för det där landstinget. Träffade vår nya barnmorska i torsdags. Hon var ju lite bättre än den förra, men å andra sidan vet jag inte om det per automatik betyder att man är särskilt bra. Vi börjar misstänka att vi är någon slags dryg-magnet. Trevligt.

En tjock tös, 11 + 4

Har ni hört på maken?

Det där är egentligen ganska dubbeltydigt, för ni borde verkligen höra på min. Han kvittrar glatt på om hur fin jag är och hur underbart allt är – trots att jag är tjock och otrevlig. Jag finner dock lite tröst i att han är så glad, för det gör mig glad. Det är mysigt. Jag kan dricka glögg varje kväll, äta pepparkakor och framför allt så kan jag äta choklad till kvällsmat. Vilket fungerar bra för min tjocklek eftersom jag har sådana där expanderande byxor. Riktigt smidigt. Tänker aldrig gå tillbaka till vanliga jeans eller tajta tröjor. Inte för att jag någonsin haft det, men ändå, det är ett ställningstagande.

Som det kanske framgår av titeln men – snart kommer vi två alltså att bli tre. Jag trodde att årets bröllop till Las Vegas skulle vara det mest spännande jag varit med om – men icke. Trots att det var svårslaget så slår den här lilla knodden det med hästlängder. Det är spännande, det är häftigt, det är ljuvligt och det är alldeles förfärligt. Inget rödvin så långt ögat når! Den här graviditeten har visat sig bli en svår omställning för min ämnesomsättning – inget rödvin, plötslig hungerkänsla och nikotinfritt snus. Hur det känns för maken min, som normalt sett brukar få stå ut med en bitsk, bestämd och otålig liten sak till fruga – wehoo, det är nog bra synd om honom… Fast egentligen inte alls.

På torsdag ska vi träffa vår nya barnmorska. Den första vi hade dejt med var 118 år gammal och inte alls särskilt tillmötesgående. Hon är säkert underbar men eftersom jag ogillar människor i allmänhet så gillade jag bestämt inte henne heller. Kan i och för sig bero lite på att hon menade på att det finns psykologer för ”whiplashskada” och att det rakt av är livsfarligt att äta de kosttillskott jag proppar i mig. Man måste följa livsmedelsverket till punkt och pricka! Lite tradigt dock eftersom livsmedelsverket tydligt anger exakt vilka kosttillskott man bör äta, en lista jag noggrant följt. Lite kul att hon rekommenderar/föreläser emot vad hon själv säger… Så vi får alltså hålla tummarna för den här nya slags tanten/flickan/kvinnan/damen vi ska träffa på torsdag.

En tjock tös, 10 + 4