Det är nästan lite läskigt hur fort tiden bara ränner iväg. Till dagens morgonkaffe gjordes flertalet intressanta upptäckter. Om endast 6 dagar, det vill säga måndag nästa vecka, så firar jag och maken 1-årig bröllopsdag. Två dagar efter det fyller min mamma år och det råkar till på köpet vara vår beräknade förlossningsdag. Om åtta dagar så ska bebis alltså vara här. Nu stämmer ju endast det datumet i ungefär 5% av fallen, men det är ändå en milstolpe som vi längtat efter att nå fram till.
Det verkar dessutom som om jag kommer att kunna vara på jobb imorgon, något jag verkligen hållit tummar och tår för. Det är nämligen dagen då våra treor lämnar oss – både en glädjens och en sorgens dag. Ty finns det något vackrare än studenten? Är sprickfärdigt stolt över dem! Så ja, det är bara massa bra saker som jag har framför mig – och till på köpet är det ju midsommar nästa vecka!
Det finns dock inget som kan slå föregående års midsommarfirande. Jag, Tomas, Allis och Elton huserade minsann på Sahara Hotel & Casino i Las Vegas. Senare på kvällen mötte även Johnny och Johan upp när de kom tillbaka från LA. Det blidde 1-dollars shots och 1-dollars öl så att det stod härliga till. För att citera min fina Allis ”eftersom amerikaner aldrig hört talas om råvaror (de äter ju bara fett och olja) fick vi hoppa över biten med midsommarmat” – men vad gör det när det finns billiga shots och man dessutom får behålla glasen? Eller när man liksom hittar en glad göteborgare, som varit miljonär två gånger, jobbande i souvenirshopen? Bästa med hela kvällen var dock hemfärden – i taxi. Jag vet inte om ni har så bra koll på just The Strip, men vi bodde nämligen på grannhotellet. Stratosphere. Bilderna har jag lånat av fina Allis.
Are you sure? Cause you can see the main entrance from here. Vi tittar oförstående på taxichauffören, sedan på varandra, sedan på våra fötter och sist på påsarna fyllda av glas. Tillslut tar jag till orda med Do you really want me walking in these? Uppenbarligen blev han förvirrad av det faktum att jag hade lågskor på mig, men han körde oss i alla fall till hotellet. Världens bästa midsommar med andra ord. Utan tvekan. Jag är bra förbannad över det faktum att jag i skrivande stund inte är på väg tillbaka dit. För det var lite som hitta hem. Paradiset på jorden.
Ja, så kan det vara. Men jag tror nog att det kommer att bli ett bra år ändå, även om det inte inkluderar Las Vegas. Halva året har jag fått ägna till att bära detta lilla mirakel, andra halvan kommer vi förhoppningsvis få ägna åt att lära känna den lilla parveln. Längtar! Som sagt – 8 dagar!
En tjock tös, 38+5
Wilson: Haha – tycker det är helt rätt attityd hos honom
Den här lilla kultingen i magen har noll chans att få ett rent ordförråd – svordomar hör till vardera meningsuppbyggnad hos mig… Bra egenskap när man är svensklärare.. Haha..
Det ska hur eller hur bli så mys när den lille kommer – är så avundsjuk på att alla som får bebisgos när inte jag får det
Elin: Jag menar det! Det är ju tydligt att man lärde sig något under sina högskoleår
Ser med förtjusning fram emot att läsa när er bebis kommit
Mina två minsta gör ens dag med allt nytt dom hittar på 
Och Kevvan hjälper ju såklart till också, senaste vid middagsbordet ” Men jag har ju ingen dricka för fan!!!” Kanske man nu ska börja tänka sig för 
Barn är underbara 
Härligt torn! I sann kåren-anda