…är det väldigt gott med glass. Särskilt pistasch. Det är den absolut bästa medicinen. Igår genomlevde vi vad som kallas för falskt alarm. Jag var inte särskilt orolig eftersom jag tyckte det gjorde på tok för lite ont. Missförstå mig rätt, jag vill inte ha mer ont – men jag är smart nog att inse att det bör kännas en hel del mer än vad det faktiskt gjorde. Det var dock skrämmande regelbundet, med cirka 8 minuter mellan varje värk från klockan 14.00 till 23.30. Sedan slocknade jag helt slut. Så jag vet inte. De fem-sex gånger jag har varit uppe i natt så har de fortfarande funnits där, men det var bara att invänta paus och sedan somna igen. Så det var gott. Nu idag så är regelbundenheten helt väck. Jag är lite mör i ryggen och ganska så trött, men samtidigt väldigt glad. Det är bara ett fåtal i timmen som kommer nu. Så ja, jag är nöjd. Jag menar, den här veckan är ganska så hektisk på jobb så något sabla barnafödande har jag minsann inte tid med. Kommer inte på fråga!
En tjock tös, 32+6
Leave a Reply