Som rubriken antyder kommer detta inlägg i bloggen att handla om biverkningar som kommer av en graviditet. Och vem är mer lämpad att berätta om dessa små tokigheter än den gode maken?
Men detta inlägg kommer inte bli ett kapitel i ta´t-lugnt-halsbränna-är-vanligt-boken. För alla de vanliga graviditetsbiverkningarna finns det nog med böcker och bloggar om. Nej detta inlägg ska handla om den sistnämnda biverkningen i rubriken, nämligen benägenheten att baka kakor.
Nog för att min Frida alltid varit glad i att stå i köket och hon har alltid varit en hejare på att laga goda maträtter och bakverk. Det har tidigare dock inte varit lika vanligt att hon spontanbakar två rulltårtor och en hög med mandelkakor på en lördagsförmiddag.
En annan sitter skönt nedsjunken i soffan och njuter av vilan och ledigheten en helg innebär, kanske har vi en film igång på tv:n. Då, helt plötsligt reser hon sig upp. Själv tänker jag att hon ska springa på toaletten eller göra något annat dylikt. Men istället för att höra toadörren stängas hör jag skrammel med skålar, bunkar och en mängd ingredienser. Jahopp, tänker jag, då var det dags för bakning igen.
För Frida kan helt plötsligt få ett väldans sug efter kakor numera. Och då är jag alltid redo att kila till affären(som tack och lov ligger 30 meter från vår trappuppgång). Men nej, detta kaksug kan inte mättas med konsums torra vetelängder och intetsmakande sockermuffins. Frida känner numera att hon helt enkelt måste baka dessa kakor och bullar själv. Under förra helgen till exempel skulle hon plötsligt äta semlor, och då givetvis själv vispa ihop en nötkräm istället för den mandelröra som vanligtvis finns i köpta semlor. I affären hittade vi dock inga färdiga bullar och hon suckade djupt då hon själv skulle bli tvungen att baka dessa. Det ska även tilläggas att förrförra helgens rulltårtor och mandelkakor fortfarande ligger i vår frys, men dessa är ointressanta. Tack och lov hade vi vänner som lyckades hitta semel-bullar(semla, semlor, semel-bullar?) i en annan affär.
Men nog om historia. Nu i veckan har Frida haft sportlov och varit hemma hela veckan. Detta gjorde att jag redan i måndags visste att baktokigheterna skulle dra igång vilken dag som helst. Och mycket riktigt möttes jag av väldoft när jag kom hem från jobbet på fredagen.
På dagordningen stod muffins och kladdkakebullar med kristyr. Och med detta tror jag att hennes bak-åkomma eskalerat. Jag menar, det är inget stort jobb att slänga ihop en kladdkaka. Men när man gör detta enbart för att rulla bollar av den färdiga kakan och sedan smälta choklad och doppa bullarna i alla möjliga godheter så som sockerhjärtan och strössel, ja då gör man ju en 3-4 gånger mer jobb än nödvändigt. Och muffinsarnas kristyr bestod av 6 dl florsocker och kakao nedvispat i 225 g smör och en matsked grädde. För er som är bakvana kanske ni kan ana vilken viskositet det var på den kristyren. Har aldrig i mitt liv kämpat så med att pressa ut kristyr ur en tub tidigare. Återigen, muffins är enkelt, kristyr trögflytande som vetemjöl är det inte.
Tror det nu är på sin plats att klargöra att jag verkligen inte har något emot denna bakning. Hemmabakat är bättre än konsumbakat i alla lägen och jag älskar min frus kokkonster. Det är mer det plötsliga behovet av att vispa ihop en smörkräm eller snurra ihop en drömtårta jag inte förstår. Själv kan jag få ett sötsug på helgen och då göra mig en macka eller gå och köpa godis. Men att ställa mig i köket i tre timmar är helt uteslutet, speciellt när andra kakor kan lagas på 35 minuter.
Men för min Frida är det inga problem. Hon är märklig på så sätt, och väldigt väldigt bra på samma sätt.
En fundersam make, 23+1
Leave a Reply