Knapparmbandet

För en tid sedan skrev Tomas ett reportage om en silverutställning som fanns på VIDA museum. Utställningen i sig verkade sannerligen makalös och ögat bjöds på diverse delikatesser. Personligen föll jag för ett knapparmband av Ellen von Krusenstjerna. Det var magiskt och det vackraste jag någonsin sett i både konst- och smyckesväg. Ett äkta konstverk. Med andra ord inget för oss vanliga dödliga människor…

…om man inte heter Frida då förstås. För tydligen kommer man en bit på vägen då. Ni förstår – min galenpanna till make köpte detta konstverk till mig! I förlossningsgåva. Med motiveringen att jag givit honom något unikt och att han ville visa sin uppskattning genom att ge mig något unikt. För visst är det unikt, det är ju det som är grejen med konst, det finns bara ett i hela världen och det är mitt. Jag kommer aldrig våga använda det, men titta på det. Det kommer jag göra… Han är ju inte klok! Helt tokigt underbar är han, min man. Jag började ju böla av bara kortet han skrivit så jag kan tro att jag var en syn för gudarna när jag öppnade paketet. Kolla på det:

Finaste armbandet någonsin. Inte bara för att det är med knappar, utan för vad det symboliserar. Trodde inte att det kunde bli vackrare, men tanken på vad det betyder är ju alldeles överväldigande. Det betyder Molli. Det symboliserar att hon kom till världen. En obeskrivlig känsla. Vågar knappt tro på att hon är här, men visst är hon det. Hon ligger så sött och sover här bredvid, min lilla sömntuta. MolliBus.

Mamma Frida