Jag ska måla hela världen… Lilla mamma.

Det här med att vara gravid, det har ju sina fördelar. Tanken är ju att det ska komma ut en söt liten bebis. Lite själva meningen med att vara gravid så att säga. I väntan på detta får man lov att äta mer än vanligt, falla för frestelser i form av onyttigheter och ens make passar upp som aldrig förr. Problemet är dock att han blir arg på mig mycket oftare nu. Inte för att jag är otrevlig och fet, utan för att han blir orolig. Så – när jag har tillbringat hela eftermiddagen med att påta i trädgården och med möblerna möts jag av en arg Tomas istället för en tacksam.

Jag inser alltså helt plötsligt en begränsning i och med vår graviditet. Jag kommer troligen inte komma undan med att renovera hallen under påsklovet. Oavsett hur mycket jag ”ramlar” och ”råkar” få med mig en tapetvåd eller sju ner. Det tåls att tillägga att jag så gott som alltid renoverar eller har något annat större projekt under loven. Allt för att jag inte ska gå och bli galen. Kulan på magen kanske bidrar till att det tar lite längre tid – men den tar inte bort begäret av att göra saker. Tvärtom. Allt ska ju vara perfekt tills bebis kommer.

Min personliga åsikt, som sagt – p e r s o n l i g a, är att saker och ting inte blir direkt bättre för mig av att slå dank, ta det lugnt eller vila. Ja, det gör ont. Som bara den. Foglossning suger och inte hjälper det där bältet alltför mycket. Trappor är rena mardrömmen och smidigheten existerar inte. Det är inget som kommer att ändras oavsett hur mycket jag vilar. Jag blir ju andfådd av att bara ligga ner. Däremot mår jag mycket bättre av att få saker gjort, även om det värker lite extra i ryggen. Det bidrar till att jag kan gå och lägga mig vid halv åtta med gott samvete.

Sedan fattar ju jag med att det kan vara bra att slå av på takten när det närmar sig, så att bullen inte ploppar ut innan den är färdiggräddad. Men än så länge är det inte så nära, det finns gott om tid för diverse påtande, fixande och pysslande. Särskilt nu när det underbara vårvädret är här! Jag tycker minsann att min man istället borde bli lite glad över min produktivitet. Annars är jag ju bara den där flåsande valen som är otrevlig, fet och luktar svett. Ja, det är sant. Gravida Frida svettas tydligen. Uräckligt är det.

En tjock tös, 30+0