…börjar bli väldigt aktiv. Sådär så att man kan se magen studsa omkring och leva sitt eget liv. Spelar ingen roll om jag sitter ner, står upp, ligger eller går. Buset ser minsann till att det är livat. Mysigast i världen är det. Mindre mysigt är det att gång på gång upptäcka nya saker i vardagen som numera är för ”tunga” ansträngningar. Jag är bra envis av mig, men när envishet belönas med sammandragningar och förvärkar är jag inte så kaxig längre. Nu tänker jag dock trotsa den lilla och baka en morots-rulltårta. Jag är säker på att resultatet kommer uppskattas.
En tjock tös, 28+3
Leave a Reply