Däjtnajjt is SO on!

Att vara gift med världens bästa person har sina fördelar. Jag är med andra ord ruskigt bortskämd med saker som betyder något. De där små sakerna som gör livet lite extra värt att leva. Mat på bordet när jag inte riktigt orkar laga något, disken diskad när jag varit lat och låtit bli, rostade mackor (ost&marmelad utan de där bitarna) och kaffe på termos varje dag till frukost. I kylen finns alltid blåbärssoppa, kolsyrat vatten och Onico. På skänken finns där alltid citroner och apelsiner eller någon annan form av frukt som jag under dagen yppat intresse för. Hur är det möjligt? För jag vet minsann med mig att jag väldigt sällan är nere på Konsum för att inhandla dessa ljuvligheter. Exempelvis, igår när jag kom hem från jobbet tänkte jag gå och köpa apelsiner men ville först lämna av väskan. Väl hemma vad möter mig då inte på skänken? Apelsiner i mängder.

Så jag kryper ner i soffan, äter en apelsin eller två och somnar sådär väldigt förnöjd. En timme senare väcks jag av att världens bästa man kommer hem. Med sig har han den finaste buketten av liljor som jag någonsin sett. Enkel och ren – precis som jag vill ha det. Men så drar han fram finaste kortet och jag blir alldeles varm och tänker att bättre än så här kan det aldrig bli. Då tar han fram ett kort till, ett kort till lillfisen inne magen med den finaste skrivna texten (hallå, han är ju faktiskt journalist). Obeskrivligt. Han är bra så, min man.

Så ikväll är det äntligen dags för DÄJTNAJJT. Hemma hos oss innebär det asiatisk mat, (yupp, det är min nya grejj och om det inte vore för att jag tycker det är pinsamt att gå dit varje dag så hade jag gjort det), TLC och en massa vad-vi-längtar-efter-lilla-bebisen-snack. Mys och massor av kärlek. Ikväll bjuds det dessutom på att lyssna på bebisens hjärtslag för första gången!! Vår Angel Sound ligger och väntar på att bli uthämtad på Pressbyrån. Den inkom 09.54, men jag kan ju inte gå och hämta den utan Tomas. Första gången måste vi ju lyssna tillsammans. Men tro mig, det är inte helt enkelt att vänta. Jag har nog redan ringt tjugosju gånger för att påminna om att jag vill att han ska komma hem. Nu. På studs.

En tjock tös, 24+1