Lilla knodden sparkar och busar omkring. Vilket är typ mysigast i världen. Igår fick knodd till så pass starka sparkar att maken min tror att han kände något. Hur mycket som var ren vilja respektive ren spark är svårt att säga – men med tanke på hur pass starka knodds sparkar börjar bli så bör de banne mig kännas lite utanpå i alla fall.
Det känns som att jag har massor att göra, men ändå vet jag inte riktigt var jag ska börja. Jag vill väldigt gärna rensa ur den stora garderoben – men med tanke på att jag inte kan pröva kläder så känns det som att för mycket kommer att bli slängt. Jag vet att majoriteten av mänskligheten har motsatta svårigheter – men jag är en slängapa. Det har krävts en del övertalningsförmåga att få mig att behålla mina fina, korta och vackra klänningar. Just nu stör de mig mest. Inte för att jag ser dem, de hänger ju i sådana där överdrag. Men jag vet att de är där och att det kommer dröja innan jag dels kommer i dem, dels känner mig bekväm i dem. Alltså tar de upp plats. Jag hatar saker som tar upp plats. Jag behöver ju plats. Till bebisen. Att vi sedan har ett 2x1x1 stort terrarium stående därinne, obebott, det är en annan femma. Det är min älsklings hem. Jag kan inte slänga/sälja Tjarlies hem eller något alls som tillhört honom för den delen. Går inte!
Nåväl, om jag skulle ta och vika lite tvätt. I eftermiddag blir det lite av en fotosession med maken. Det har inkommit önskemål om bebismage-bilder från flera håll så vi tänkte att det var dags att knäppa några. Kan ju vara kul att ha också. Mys! Även om halva bebismagen troligtvis är ett resultat av nutella och inte bebis.
En tjock tös, 22+0
Leave a Reply