Har idag prövat på hur det känns att ta några springtag. Haha… Ehm, det här med att springa omkring med en degpåse dallrande på magen var ju inte direkt bekvämt. Sjukt underlig känsla! Ska det vara så? Då kommer ni ju i alla fall inte se mig springa runt på stan… En aning skraj är jag över att dallrandet även ska påverka både zumba och powerwalks. Men då får jag väl helt enkelt knocka mig själv, för något måste jag ju göra. Exakt vad och hur får vi titta närmre på om några veckor.

Nu ska jag i alla fall fortsätta titta på världens sötaste lilla tös som äntligen sover. Det gillar vi. Det och att jag minskat 0.5 kilo trots massa glass.

Mamma Frida

Så ja, degen ska kavlas ut och svålen ska bort. Eftersom jag inte är särskilt tålmodig av mig kommer det bli intressant att se hur jag ska lyckas acceptera att det inte sker över en natt. Eller en vecka. Eller en månad. Vi pratar om 12 kilo för att nå startvikten. Jag skulle dessutom inte dö av att gå ner ytterligare 5. Det vill säga de 5 jag gick upp genom att dricka rödvin och äta grillat varje dag förra sommaren… Förmodligen kommer detta heller inte ske över två, tre eller fyra månader… Typiskt. Det skulle gå, det vet jag, men jag har hört att man som tack för det brukar belönas med hängande uttöjd hud. Vilket motiverar mig att ta det lite lugnt. Jag har ju hellre en fläsksvål än ett taxöra eller sju på magen.

Nåväl. Nu är det alltså officiellt. Projektet är inlett. Här ska det promeneras så att skomakaren blir rik!

Mamma Frida