Så sant som det är sagt, här ska det brännas fläsksvål. Jag och min degpåse har idag, efter en lång konversation, kommit överens om att vi inte är överens. Det finns absolut ingenting med den som jag uppskattar. Liksom bristningarna, som jag väldigt snopet belönades med tre dagar efter förlossningen. Dessutom köper jag inte skitsnacket om att den är en del av paketet att bli mamma och därmed måste älskas till tusen, eftersom man annars inte älskar sitt barn. Mm, inte sjuttsingen älskar jag Molli mindre för att jag avskyr de märken graviditeten med henne lämnat på min kropp.
Så ja, degen ska kavlas ut och svålen ska bort. Eftersom jag inte är särskilt tålmodig av mig kommer det bli intressant att se hur jag ska lyckas acceptera att det inte sker över en natt. Eller en vecka. Eller en månad. Vi pratar om 12 kilo för att nå startvikten. Jag skulle dessutom inte dö av att gå ner ytterligare 5. Det vill säga de 5 jag gick upp genom att dricka rödvin och äta grillat varje dag förra sommaren… Förmodligen kommer detta heller inte ske över två, tre eller fyra månader… Typiskt. Det skulle gå, det vet jag, men jag har hört att man som tack för det brukar belönas med hängande uttöjd hud. Vilket motiverar mig att ta det lite lugnt. Jag har ju hellre en fläsksvål än ett taxöra eller sju på magen.
Nåväl. Nu är det alltså officiellt. Projektet är inlett. Här ska det promeneras så att skomakaren blir rik!
Mamma Frida
Hey Jag lyckades att skriva på bloggen!
Lycka till med projektet, Frida! Lever bör ha en sammandragande effekt, jag har läst – om det fungerar vet jag inte.