Arkiv

Gratis blogg från Bloggproffs.se

Nu är vi officiellt utflyttade…

…från denna blogg och inflyttade på en ny. En med obegränsat medieutrymme. Det är lite kaos där nu, ingen direkt ordning så att säga, precis som vid vilken flytt som helst. Dammet flyttar ju inte av sig självt. Men ordning och reda utlovas någon gång efter semestern. Så att’e, tryck HÄR vettja, så kommer du till vårt nya hem på internet! Mycket nöje!

Mamma Frida

Vi har fyllt vårt mediebibliotek…

…vilket i rent klarspråk innebär att vi inte kan lägga upp fler bilder här på bloggen. Det är ju vansinnigt drygt eftersom det är en av de största anledningarna till att vi har den här bloggen. En bildlös blogg är inte bara tråkig, den är intetsägande om den bl.a. går ut på att exempelvis låta nära och kära på avstånd följa Molli. Jag är maximalt irriterad. Vi sitter nu och går igenom olika bloggtjänster men ingen är så som vi vill ha den. Drygt. Så vi får se vart vi hamnar, men någonstans där vi kan lägga upp bilder är ju en förutsättning. I värsta fall får vi väl skapa en identisk denna, lägga upp 182 bilder och efter det skapa ytterligare en… Nee, kanske inte så hållbart i längden. Typiskt!

Mamma Frida

Organisering av Projekt Fläsksvål…

Projektet är som sagt officiellt inlett, nu behöver det bara lite struktur. Såhär i början, innan jag passerat 6 veckor efter förlossningen, så blir det ju väldigt lugnt på träningsfronten. Det består mest av både korta och långa promenader i maklig takt. Sedan har jag ändrat min kost så till vida att jag äter mindre och nyttigare än förut. Så som jag gjorde innan vi blev med barn. Jag har ju jäkligt dålig karaktär, det är ingen idé att hymla med det, så det händer ju fortfarande och kommer fortsätta att hända att något onyttigt slinker ner. Men jag tycker det är viktigt. Man ska unna sig saker. Kanske bara inte lika mycket och lika ofta som man nu vant sig med…

Har idag prövat på hur det känns att ta några springtag. Haha… Ehm, det här med att springa omkring med en degpåse dallrande på magen var ju inte direkt bekvämt. Sjukt underlig känsla! Ska det vara så? Då kommer ni ju i alla fall inte se mig springa runt på stan… En aning skraj är jag över att dallrandet även ska påverka både zumba och powerwalks. Men då får jag väl helt enkelt knocka mig själv, för något måste jag ju göra. Exakt vad och hur får vi titta närmre på om några veckor.

Nu ska jag i alla fall fortsätta titta på världens sötaste lilla tös som äntligen sover. Det gillar vi. Det och att jag minskat 0.5 kilo trots massa glass.

Mamma Frida

Projekt fläsksvål officiellt inlett!

Så sant som det är sagt, här ska det brännas fläsksvål. Jag och min degpåse har idag, efter en lång konversation, kommit överens om att vi inte är överens. Det finns absolut ingenting med den som jag uppskattar. Liksom bristningarna, som jag väldigt snopet belönades med tre dagar efter förlossningen. Dessutom köper jag inte skitsnacket om att den är en del av paketet att bli mamma och därmed måste älskas till tusen, eftersom man annars inte älskar sitt barn. Mm, inte sjuttsingen älskar jag Molli mindre för att jag avskyr de märken graviditeten med henne lämnat på min kropp.

Så ja, degen ska kavlas ut och svålen ska bort. Eftersom jag inte är särskilt tålmodig av mig kommer det bli intressant att se hur jag ska lyckas acceptera att det inte sker över en natt. Eller en vecka. Eller en månad. Vi pratar om 12 kilo för att nå startvikten. Jag skulle dessutom inte dö av att gå ner ytterligare 5. Det vill säga de 5 jag gick upp genom att dricka rödvin och äta grillat varje dag förra sommaren… Förmodligen kommer detta heller inte ske över två, tre eller fyra månader… Typiskt. Det skulle gå, det vet jag, men jag har hört att man som tack för det brukar belönas med hängande uttöjd hud. Vilket motiverar mig att ta det lite lugnt. Jag har ju hellre en fläsksvål än ett taxöra eller sju på magen.

Nåväl. Nu är det alltså officiellt. Projektet är inlett. Här ska det promeneras så att skomakaren blir rik!

Mamma Frida

Kollegieträff, stormbyar och magknipskrig

Idag var det tänkt att vi i lilla familjen skulle inviga färjan som kryssar mellan Kalmar och Öland. Båtfärden har varit hett efterlängtad ända sedan jag fick reda på att det faktiskt serveras öl ombord. Som den nordvästskåning jag är har jag saknat aktiviteten att dricka öl på pendelfärja. Med sin ölservering och sin restid på 25-30 min har Kalmarbåten faktiskt en del gemensamt med Öresundsfärjorna.

Planen var att åka färja till Färjestaden och där hälsa på kollegorna på jobb. Då Molli ännu inte besökt pappas jobb var det sannerligen på tiden. Första delen av den planen gick dock duktigt i stöpet. Det känns helt enkelt inte säkert att ta med sig lillfisen ombord på en färja när det blåser. Lösningen på detta prekära problem stavas Ölandsbron. 6 072 meter lång, fyrfilig.

Väl framme gjorde Molli stor succé och blev vida hyllad av kollegiet. Utöver mys fick hon snuttefilt, mystofflor och träleksak. Hon är en riktig presentmagnet, min dotter. Fikat avslutades vid ett då vissa fortfarande måste arbeta och efter ett snabbt blöjbyte inne på semesterledige Ottossons kontor(hihi) bar resan sedan av till marknaden som lämpligt nog ägde rum i Färjestaden. En påse brända mandlar och ett par bestämda du-är-i-vägen-hostningar senare var vi åter på väg hem. Kort och gott en lyckad utflykt. - T

Vidare har vi tagit upp kriget mot det där förbaskade magknipet. Finns inget som skär så djupt i mammahjärtat som att se sin lilla loppa ha ont i magen. Dessutom blir jag bra trött på det där BVC-folket som menar på att allt är så bra så bra, eftersom hon växer som hon ska. Missförstå mig rätt, det är självklart det viktigaste att hon går upp i vikt och växer som hon ska, men det är inte det som håller oss vakna om natten. Det är inte bristen på sömn som är problemet heller för den delen – det är att hon har ajaj i magen och på alla sätt och vis är vi de ansvariga. De elaka föräldrarna som inte förstår hur de ska ta bort ajaj:et.

Vi har därmed startat ”uteslutningsmetoden”. Miniform hjälpte det värsta, det kan jag ge det men absolut inte mer. Så nu har vi bytt ersättning – inte märke utan istället har vi bytt till BabySemp Lemolac. Hon har mumsat det hela dagen, och som synes av bilden ovan verkar hon relativt nöjd. Magen har heller inte bråkat. Nu är det ju alldeles för tidigt att ropa hurra eller på något sätt och vis tro att vi hittat en lösning. Men, det är något som ger hopp. Det är en början. Vi prövade Miniform en veka, nu testar vi Lemolac en vecka. Förhoppningsvis råder det bot på ajaj:et, om inte så får vi testa något annat nästa vecka.

By the way så måste det ju vara alldeles fantastiskt underhållande för er att läsa om vilken ersättning vår bebis äter – vill ni ha en detaljerad beskrivning på hur hennes kräks ser ut? Nej då, vi lider inte under illusionen att det är Extra! Extra! men det är ett bra sätt att organisera gröthjärnan. Om vi glömmer något så kan vi bara gå tillbaka och läsa i bloggen. Oavsett – håll tummarna för att vi lyckas skrämma bort Mollis ajaj så lovar vi i utbyte en puss i påsk. -F

Pappa Tomas & Mamma Frida

Trolljegeren Molli

Idag hade vi besök av bästa Allis som gästade Kalmar för att gå på dop. Trevligt nog hann hon med ett par timmar hemma hos oss. Då Allis är känd för sin vänskaplighet gentemot bebisar var det ett minst sagt trevligt besök.

Utöver gos och mys blev det en långpromenad genom Kvarnholmen där bland annat ett troll inhandlades.

Det är idag modernt att små barn ska stimuleras med kulörta färger, abstrakta mönster och prassliga ljud. Detta har säkert någon slug doktorand tänkt ut och stämmer antagligen. Problem uppstår dock när alla dessa egenskaper ska sammanfogas i ett och samma mjukisdjur. Ta den vi köpte till Molli som exempel. Det var säkert tänkt från början att det skulle bli en elefant. Resultatet liknar dock ett oäkta barn som har en elefant och ett troll som föräldrar, och en teletubbie som stylist.

Molli lär dock få roligt. Eller så utvecklar hon någon form av psykos.

Pappa Tomas

Lördagsgos på Norra Långgatan

Har helt klart världens mysigaste lördagsafton. En två timmar lång promenad i snigelfart avrundas med härlig film och en god drink gjord på rosévin. Eller ja, det där alkoholfria röda bubblet som utger sig för att vara rosé – men med en slurk Toselli i mixen bidde det ljuvligt. Tösabiten bidrar med att gosa på pappa Tomas bröst, sovandes såklart. Det är ju inte natt ännu så någon vakenaktivitet bjuds det minsann inte på. Men kärlek!

Mamma Frida

Spädbarnsträff och bajsprat

Idag tändes åter grillen på uteplatsen och två rejäla flintisar vändbrändes. Anledningen till denna njutbara aktivitet var att vi haft besök av ett par från föräldragruppen, Anna och Roger. Med sig hade de lilla Adam, fyra veckor gammal.

Spända på att se hur Molli reagerade på ett annat spädbarns närvaro placerades de två i samma soffa. Ett antiklimax följde då Molli sov sig genom hela besöket.. Vi föräldrar hade i alla fall mycket trevligt och nästa gång vi träffas hoppas vi att den bestämda lilla damen faktiskt kan tänka sig att öppna ögonen när vi har besök.

Frida var väldigt nöjd med aftonen och efteråt proklamerade hon stolt att det var väldans skönt att få kunna diskutera bajs, kiss och projektilspyor vid middagsbordet. Jag kan inte annat än att hålla med, det är gött med bajsprat.

På tal om bajsprat tänkte jag skriva ner ett svar på en fråga. Just detta med att småbarnsföräldrar hela tiden tycks prata om sina barns avföring är nämligen en sak som jag haft undringar om innan vi själva skaffade barn. Varför gör föräldrarna det? Blir man automatiskt hyperintresserad av avföring i samband med förlossningen?

Nej, så är det inte. Småbarnsföräldrar diskuterar aldrig bajs, de diskuterar kvitton. Det är nämligen en väldigt stor grej det här med att bli förälder och tro det eller ej, trots mängden föräldraböcker i bokhandeln finns det ingen bok eller manual som berättar exakt hur ditt barn fungerar och inte fungerar. Något som passar ett barn passar inte tvunget ett annat. Magmassage kan till exempel lindra ett oroligt barn men orsaka falsettskrik hos ett annat. Du är själv den yttersta experten när det kommer till ditt barn. Något som gör det kämpigt när man vill fråga någon om råd..

Denna osäkerhet och den totala omöjligheten att få svar på den ständiga frågan ”Vad är det nu som är fel?” får en att dra sitt hår, svära tyst om natten och se argt på andra föräldrar som verkar ha det lättare än du.

Faktum är att du som småbarnsförälder endast har två saker som ger dig raka svar på frågan om hur ditt barn egentligen mår, besöken på BVC och bajset. På rutinkollarna på BVC mäts och vägs barnet och växer ditt barn enligt kurvorna har du gjort rätt dittills. Problemet är dock att dessa kontroller endast sker med veckors mellanrum och därimellan är du själv med dina funderingar, dina improvisationer och din kallsvett.

Och det är här som allt bajsprat kommer in i bilden. För avföringen är nämligen det bästa, och universella, sättet att få reda på om du gör rätt. Ser det rätt ut, ja då har du också gjort rätt. Och även om alla barn är unika och alla föräldrar har sina egna knep som passar på just deras barn är bajset detsamma.

Så jo, småbarnsföräldrar pratar bajs gärna och ofta. Men för mig är en stinkande blöja inte bara en avfallsprodukt man inte pratar om. Det är ett kvitto på att du gjort rätt det senaste dygnet. En viktig bekräftelse som får en att dra en lättnadens suck och fortsätta gå runt i gryningen för att få ditt obegripligt ledsna barn att sova.

Pappa Tomas

En tur till Kosta och dess Outlet

Idag har familjen Löwemo varit på sin allra första riktiga utflykt. Tillsammans med Mollis farmor och farfar begav vi oss ut på vad Tomas kallade fältövning. Eftersom mamma Frida bestämde vart det gick hän så hamnade familjen självklart på Kosta Outlet. Fina märken till bra priser är det bästa som finns – och oj som vi fyndade. Det blev lite till var och en av oss. Jag hittade ett par skor som mina sexigt svullna fötter tyckte var fina fisken. Ett par svarta nätskor från Björn Borg. Tomas hittade en extremt snygg skjorta från John Henric’s. Sedan så snubblade vi in på barnavdelningen. Tyvärr fanns det inte jättemycket PoP-kläder som just vi var sugna på, men vi hittade Lundmyr. Jag älskar Lundmyr, så det fick bli en svart tennisklänning. Vi har dreglat över den ett bra tag, så när det var halva priset kunde vi inte motstå den. Det hade nästan varit omoraliskt. Eller nåt. Sedan blev det lite böcker, en smidig picknick-filt och tro att eller ej – sköljmedel. Så ja, en bra dag för fyndarkorgen.

Men det bästa av allt var helt klart Molli. Hon sov sött i sin vagn hela tiden, flera timmar. Fick mat två gånger, men istället för att vakna till och bli lite busig så somnade hon om på direkten. Perfekt! Vi lär väl få betala för det inatt, men då är ju allt i sin ordning. Vårt lilla Bus tycker om att vara vaken på natten. Nya favoriten är att även vara vaken mellan sex och nio på morgonen. Vi diggar inte den trenden lika mycket som hon.

Mamma Frida

En två veckor gammal MolliBus!

Hipp Hipp Hurra – för Molli som är så bra! På Norra Långgatan växes det nämligen så att det nästan knakar om lilla Molli. Igår var vi på besiktning hos BVC och då klargjordes det att Molli numera är 53 centimeter lång och väger hela 4 160 gram. Ett bevis på att hon faktiskt får i sig tillräckligt med mat, även om hon kräks upp en hel del. Alltid skönt att få bekräftat att allt är bra, det betyder ju faktiskt att man gör rätt. Vilket är långt ifrån en självklarhet – vi har faktiskt bara varit föräldrar i två veckor och är det något som kan få en nervös… ojoj! Ändå känns det som om hon alltid varit här och att föräldraskapet är det mest självklara i världen. Mysigt är det i alla fall.

För att fira denna dag hade vi först mysfika med bonusmoster Maria, sedan tog vi en långpromenad och efter det avslutades dagen med thaimat tillsammans med Mollis farmor och farfar. På långpromenaden så kan det hända att vi råkade inhandla en filt från Paul Frank. Men liksom, kom igen, Paul Frank (liksom typ allt hos Eloide Details) äger ju! Vem vill inte ha en glad apa? Dessutom måste man ju få åtminstone något litet paket när man blir hela två veckor gammal!

By the way så smakade jag rödvin häromdagen. Molli äter endast ersättning, så jag är inte helt bäng även om det är lätt att tro det ibland. Vi åt mackor med salami och brieost till lunch så eftersom det är sommar tänkte vi att ett halvt glas rödvin vore trevligt. Som jag längtat – som jag drömt om detta rödvin! Nästintill dreglat. Hur eller hur så smakade det pyton och efter tre klunkar uppsökte jag bädden och sov i tre timmar. Ni kan tro att jag är förbannad. Eftersom jag och rödvin är själsfränder tänker jag inte ge upp så lätt. Jag får låta det gå någon månad till och så pröva igen. Plötsligt så händer det ju, så då bör väl även vi återförenas i ömsesidig förälskelse?

Mamma Frida